När framtiden möter Stockholms historia
Sergelskrapan växte fram som en symbol för det moderna Stockholm under efterkrigstidens stora stadsomvandlingar. När byggnaden stod klar 1962 var den den femte och sista av de så kallade Hötorgsskraporna, och dess ursprungliga bronsfärgade fasad lyste upp det nyanlagda Sergels torg. Färgen bleknade, men skrapan fortsatte att vara ett landmärke i citykärnan och har sedan dess speglat både stadens arkitektoniska ideal och dess föränderliga identitet. I dag pågår ett omfattande arbete för att återge huset sin ursprungliga karaktär och samtidigt rusta det för framtiden.
Tio år som byggarbetsplats
År 1954 lämnades bygglov in för uppförande av första höghuset. Det stod färdigt 1957 men invigdes officiellt våren 1959. De övriga byggnaderna uppfördes sedan i tur och ordning, tredje och fjärde dock samlat.
Andra höghuset började projekteras 1956 och var inflyttat hösten 1960. Byggherre var Stockholms sparbank. Tredje och fjärde höghuset byggdes av konsortiet Fastighets AB Hötorget åren 1960-62. Femte höghuset byggdes av byggföretaget Samuelsson & Bonnier med start 1961. Byggnaden stod inte helt färdig förrän 1965.
Femte Hötorgshuset
Sergelskrapan är den mest särpräglade av de fem Hötorgsskraporna – ett modernt landmärke som förenar stark arkitektur med ett oslagbart cityläge vid Sergels torg. Som ny ägare sedan 2025 tar Wallenstam nästa steg i byggnadens historia och utvecklar en klassiker in i framtiden.
Unik i syskonskaran
Till skillnad från de fyra första Hötorgsskraporna fick den femte skrapan en friare och mer generös utformning. Läget vid det blivande Sergels torg gjorde det möjligt att arbeta mer skulpturalt med volymen, samtidigt som huset fortfarande följer den gemensamma idén med slanka volymer och ljusa gavlar.
Byggnaden gjordes medvetet något bredare än sina syskon för att skapa bättre kontorsplaner och mer dagsljus – utan att tappa elegansen i proportionerna. Resultatet är en fastighet som både fungerar och syns
En vision i brons – då och nu
När Sergelskrapan uppfördes kläddes den i en koppareloxerad aluminiumfasad, levererad av italienska Cortisa. Tanken var att skapa en bronsliknande, varm ton som kvällstid skulle förstärkas av fasadbelysning och samspela med den röda graniten på det intilliggande EPA-huset.
Även om den ursprungliga bronskulören till stor del bleknat, bär byggnaden fortfarande spår av denna vision – och en tydlig karaktär som skiljer den från sina syskon.
Wallenstam tar historien vidare
För att föra arvet vidare och samtidigt stärka Sergelskrapans identitet kommer Wallenstam att renovera både fasaden och interiören. Genom att återställa den ursprungliga bronsfärgade karaktären, ett av husets mest ikoniska uttryck från 1960‑talet – förädlar vi fastigheten med respekt för dess historia och med sikte på framtidens stadsliv.
Från 1960‑talets framtidsdrömmar till dagens levande stadskärna står Sergelskrapan kvar som en ikon. Nu fortsätter vi på Wallenstam att förvalta och förädla denna klassiker, så att den kan fortsätta inspirera och forma kommande generationers stadsbild.
Foto: Ingemar Gram
Ändamålet med all arkitektur är människan. Arkitekturens stora uppgift är att ge en livsmiljö som skall skydda och hjälpa människan, den skall ge henne en stimulerande, trygg och kärleksfull atmosfär.
Starka drinkar och ljus för Madonnan
Martin Lagergren, byggnadsantikvarie på Tyréns AB, berättar om Sergelskrapans rika historia i denna film. Han beskriver hur stadsplaneringen på 1950–1960‑talet formade området och förklarar fasadens betydelse för den moderna stadsbilden.
En plats där stadens historia sitter i väggarna
Källarplanet berättar en annan sida av Sergelskrapan – en berättelse om kultur, kreativitet och stadens ständiga förändring. Från 60‑talets nöjesliv till 80‑talets rockscen har lokalerna varit en del av Stockholms urbana identitet, och spåren från dessa epoker fortsätter att ge platsen sin unika karaktär.
U2:s första spelning i Stockholm
Ett av de mest legendariska ögonblicken inträffade 1981, när ett då relativt okänt irländskt band vid namn U2 gjorde sin allra första spelning i Stockholm. Det skulle dröja flera år innan bandet slog igenom internationellt, men för dem som stod i publiken den kvällen blev konserten ett minne för livet – och för lokalen en del av dess odödliga historia.
Ett minnesmärke kvar i golvet
Trots att klubben sedan länge är borta finns spåren kvar. I golvet i den tidigare klubbmiljön ligger fortfarande ett bevarat minnesmärke från Underground-eran, en fysisk påminnelse om den tid då Sergelskrapans källare var en av Stockholms mest vibrerande musikscener.
Det gör källarplanet till mer än bara en lokal – det är ett stycke levande Stockholmshistoria.
Foto: Mats Bäcker